nya bekantskaper

förra sommaren när jag jobbade på ett hotell på mallorca fick jag en dag en kallelse till receptionen.. att det var ett par som väntade på mej där. va..!? jag känner ju ingen som befinner sig här nu. det gjorde jag inte, men jag började. goda bekanta till min moster hade hört att jag jobbade på nått hotell o bestämt sig för att söka upp mej o de hittade en väldigt överaskad men otroligt glad tjej. så roligt att få lära känna nya människor o höra om allt hemma. den finska sommaren kom plötsligt närmare o vi skämtade om att jag fick en "morfar" som jag aldrig haft.

detta par är bosatt i jakobstad o älskar att resa som jag. jag hälsade på dem när jag var hemma o berättade om mitt nästa äventyr. damen har en kusin här borta o själv varit hit ett x antal gånger så bara positivt fick jag höra. innan jag åkte gav hon nr till den andra damen i vancouver o sa jag ska ringa henne när jag är här.

jag befinner mig i en halv miljon stad o känner 3 personer här än så länge. jaa varför inte ringa damen som jag inte känner eller träffat tidigare.. man kan aldrig ha för många bekanta. så jag ringde o hon hade väntat på mitt samtal. vi bestämde oss för att träffas o igår tog de mej på en liten utflykt.

när man inte har bil till förfogande slipper man ju inte runt på samma sätt. igår fick jag se massor.. vi körde längs kusten i västra vancouver upp till horseshore bay. vidare till grouse mountain i norra vancouver där det snöslaskade o man kan ta linbana upp till toppen, åka skidor eller vandra. fick se livslevande vargar för första gången. sen bar det av till lynn valley park där det finns en hängbro men tyvärr var vädret så bedrövligt med snöslask o +1 så det blev att se allt från bilen. när vi kört österut o till burnaby mountian park höll det äntligen upp o det blev en liten promenad för att beundra utsikten över hela vancouver.. helt otrolit. :) dagen avslutades med att se var min faster som emigrerade hit på 50-talet bodde o innan de flyttade norrut till dawsons creek.

detta par som gjorde dagen så underbar för mig kände tydligen min faster, vilket varken de eller jag visste om. o hon har gått i skola med min morbror i kokkola. han härstammar från munsala o själv är jag uppvuxen i jeppo. de flyttade hit i slutet av 60-talet o har trivts sen dess. från en bekants bekant till att sen konstatera att man är närmare än man tror.. plötsligt är världen så liten. det blir fler träffar innan jag åker hem o nästa gång ska jag hälsa på dem i maple ridge.

tänk vad ett litet samtal kan göra.. man måste bara våga öppna sig lite o ta det lilla steget.. :)