me & my vancouver: du är duktig...

alla har vi ju nån slags fobi.. för mig är det höjder. men fobier kan man jobba med.. utmana sig själv lite för att ta det steget längre. för mig började det med att titta ut ur planet när man landar. har ju flugit en hel del nu o har ingen större flygrädsla mer, trots att första flygresan var en mindre trevlig upplevelse. nu går det tom att titta ut under hela flygningen. första gången jag skulle o hälsa på bekanta här som bor på 22a våningen var det pirr i magen.. men jag kom mej tom ut på balkongen (de var mörkt ute o jag höll mej till väggen). utsikten kan jag säga är mäktig från sådana höjder men som tur behöver man inte ha näsan i rutan för att njuta. så ett litet steg i taget bara.

ska man ta sig från downtown till norra vancouver är det seabus eller över nån av broarna som gäller. från stanley park går det en vacker hängbro över, lions gate bridge. eftersom hamnen ligger inne i sundet är den byggd så att fartyg slipper under den. den totala längden på bron är 1,8 km o den är 60 m ovanför vattenytan. dagligen passerar ca 60000 bilar på denna 3 filiga bro o den är ett kännt landmärke för staden.

att gå över denna bro till norra sidan hade på nått vis hamnat på min måste lista. har åkt över den med bil men man såg ju inget o hann knappt fota. det finns ett stort shopping center, park royal på andra sidan så man kunde ju locka med det. har väntat på dagen med bra väder men alltid hittat annat att göra. men dagarna blir ju bara färre.. trots att det var lite halvmulet igår bestämde jag mig för att nu var det dax.

lions gate bridge sedd från östra stanley park

det var en bra bit att gå o lätt uppförsbacke genom hela stanley park. vilken utsikt mot stan o vilken höjd.. ju längre man gick desto högre upp kom man o desto mera började det gunga till av den livliga trafiken o kraftiga vinden. bara att hålla ögonen rakt fram.. inte titta ner o öka tempot. enkelriktad 1m bred trottoar som man delade med supercyklister så det var bara att traska vidare fast huvudet sa sväng om. kameran styrde sig själv eftersom jag knappt vågade titta men fick de bilder jag ville ha. vilken känsla sen när jag kommit mej över till stadig mark.. stolt o duktig! en riktig härlig kick.. :)

början på bron från stanley park

downtown vancouver bakom stanley park

tog lite över en timme att gå bort till park royal.. bussar går det ju hela tiden o det tar ca en kvart om man vill slippa mitt ståhej. men såå tråkigt enligt mej.. detta behöver upplevas för de som kommer från ett platt land med låga kyrkbroar. shopping centret var helt ok o uppdelat lite efter vad man var ute efter. en riktig mysig liten by hade de byggt upp där med många organiska butiker. värt ett besök men tror inte det blir fler. på vägen hem blev det andra sidan av bron o utsikt ut mot havet o west vancouver. när man kommer över till stanley park ligger prospect point o en vacker utsiktsplats i parken. utmärkt för att ta fina bilder o få se hela bron på nära håll utan att behöva sätta sin fot på den. idag blir det en dag utan större utmaningar tror jag.. gårdagen lever jag länge på. :)